Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m m m
Cap. 11.
När det blir pär, .
Kommer han hem; men den älskade g är
Ej till hans möte i salen >
* • » - . , * . t
Icke i dalen•
’ ’Tegnér. •
*H^et var en stjeynklar, vacker, men kall afton
i denna Mats månad, som, en paralåde: körde in
på borg; ård en af det. stora herresätet Ode nan ä§,
ttillhöfigt EnkegrefviiinanVH. I intet, enda af de
; otaligt många fensterna syntes ettljus. Månen
upplyste dem utifrån, och de skimrade så
plian-tastiskt och hemskt, just’som ville de säg*:
”Be-”trakta min glänsande utsida, men bry dig icke
”om insidan, ty der råder ett förfärligt mörker!”
Ingen tjenare syntes, ingen hund skällde, ur
ingen skorsten uppsteg en gästvänlig rök, allt rar
graflikt tyst. Man blef färdig tro, att man råkat
på en fullkomligt öde borg. Rosina kände sig
beklämd och ängslig. Betjenten höll hästarna en
lång stund rid porten, rådvill, hvad han skulle
företaga.
— Nej, — sade han slutligen — här lär ingen
komma, oaktadt råra präktigt klingande bjellror.
Rosina satt tyst och lyssnade efter det
minsta fjäf, det minsta ljud; men de uteblefvo alla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
