Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m iös
n hos mod^rn, började hon, ju äldre hon bleft
kännå en tomhet och saknad af att vara aå ensam*
och en viss ånger att så alldeles ha dragit sig ur
yerlden, men en stor skygghet och motvillja att
dit åter inträda. Af sig sjelf hade det aldrig
kuunat falla henne in att tillbjuda en ung, glad
flicka att dela sin ensamhet; men, då Bertha/som
alltid varit hennes ideal af unga fruntimmer, ta«
Igde . om, Rosina och framställde hennes och sin
önskan, att hon skulle få tillbringa irågon tid p*
Qdepanäs, kände Grefvionan en viss glädje
der-«^Cye.r, nästan mera än hon visade, ehuru hela
henngs svar till Bertha antydde, att Rosina var
ganska välkommen. För den, som dragit sig ur
yerlden, ,när det icke egentligen skett för att få
meditera och philoaophera i frid och ro, utan
mer epiedan man icke orkade att trifvas der, e-*
ger det ett visst behag att blifva uppletad,
ihog-kommen och räknad, som hörde man ännu till dea
Terld, man »Jelfvilligt lemnat. a
Af Albert hqde hon hort Rosina så mycket
berömmas, och, långt ifrån att detta var ett skål,
lom knnde afleda hennea bifall till Rosjnas hit’
jtonist, emedan flickan nn mer var fattig, tänkte
Grefvinoan med smärta på, huru liten glädje och
tillfredsställelse hon haft af sin rikedom, så.att hon
till och med icke kind« sig obenägen ett gilla
Al-t Axel) /» SL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
