Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m i» m
lig och intcressant! Na går han säkerligen ocli Ut
sig vers utantill, det ser jagr på honom.
— Ja! ’ svarade Rodna, skrattande — Han
liknar icke litet, utan mycket, oss något livar, på
den tiden vi som ald ra ifrtgast -studerade våra
Fransyska verbet och artiklar. Nej, se bara,
ha-ru han läser, och babblar, och gir på*!
—; Ack, att du kan tala så, söta Rosina! r—sade
Stephanie — Han har sagt mig sjelf, att han beM
bliver blott en gång’ genomögna poesi, fSr att
kanna’den utantill. r %
Ja, den taleuten värderar jag då obetydligt,
—*rsvarade Rosina — ty den, som så snart kan
uppfyllas af andras tankar, måtte icke hafva
många egna. Dessntora tycker jag, haft är högst fa*
tal, ridicule och osmaklig, hårnsilg för sina år,’
dessutom qvinniig och pjåkig.
Nft-n&i — sade Hofrättsrådinnan,
söttsrailan-de och leende för den goda hjelpen* men litet
bikslugt i det hela — nå-nå! Inte ir han en ung
rast husar, det medgifves; men han får väl lefva
ändå, eHer huru, lilla sota Fröken L.?
Rosina bara rodnade, och det var i
allmänhet det enda svar, hon gaf på alla de tusende
bryderier, och allusioner, hon^fick uppbära försia
förälskade Gousin Albert, hvars kärlek ingenkun-;
de sätta ens i fråga, så tydligt lyste den fram.
Imellertid hade vår förträffliga lilla Boden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
