Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m ^ m
lefdeom alla sina Ijxifva, sorgliga, brottsliga,
o-skyldiga och brokigå ifventyr. Amalia stod som
en sol p& hans rika minnes-himmel, och,hvär
ging hån återvände till nu’et och verkligheten,
sade han till sig: "Hon finns doek icke, Och
hen-”nes make skall aldrig uppstå!" ’ Men ju%t i
dessa dgonblick var det, likasom en röst, ur djnpet
af hans hjerta, hvilken, ehuru förqväfd och
nedtystad, ropade till honom, ätt hennes afbild vil
fanns, med icke för honom* Och se då! — Då
rynkades de mörka Löwensternskå ögonbrynen,
en åskstråle lyste ur hvart öga, tänderna betos
tillsamman, den trotsiga pannan mörknade, och
handen knöts ovillkorligt, likasom kunde han med
dess jättekraft tillkämpat sig en verld, om han
blott velat, om han blott försökt. i— Hån stod då
så lik en Jopiter Tonans, som känner sin magt,
fast han föraktar att den bruka. I dessa mörka
ögonblick fattade han ofta häftiga, desperata
föresatser, som genast skulle exsequeräs, kosta h vwd
det vftle. Ett sidant ögonblick var orsaken, att
~ hån en väcker dag lade grunden till en härlig £•
taliénsk villa, i den renaste och hiest äkta smaic,
midt i den vackra, skuggrika parken, der sjön
smög in i en stor, vacker bügt; — och ett annät
dylikt ögonblick gaf anledning till, ätt han läk
köra fram sin Bruxellare och utan vidare
om-svep, än ett kort farväl till den häpna, förbluffa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
