Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S. genom dön gamla betjenten, med .Iivilken
Do-clorn haft fierfaldiga samtal och consultationer,
fått reta, att han (alft rår Galenus) sökt utspeja,
hvad det är, som nu 6& ensamt sysselsätter hans
unga herre, och hrad dét kan vara, som denne
sent och bittida skrifver, men alltid mycket noga
inläser i sitt schatull, eller bär på sig, när han
går ut.
— Vet man, hvad det är¥—frågade Rosina, ocb
hennes läppar darrade af oro och ångest, ty na
först tänkte hön på, att hon i sin ångest och för*
skräckelse häromdagen lofvat honom att
skriftligen få tala till henne, hvilket hon ansåg högat
oskyldigt.
— Nej, ingalunda! — genmäl te Axel — Doctoyi
har gjort alla möjliga försök att få veta det, men
allt’ förgäfves. En gång lär han rent utaf frågat
honom derom och velai förbjuda honom att
skrif-vä; men då hade v. S. gifvit honom en
Medusé-hltck och vändt honom’ ryggen, utan att svara ho*
nom ett enda ord.
‘ — Arma, olyckliga Theodor! — sade Rosina,
• och osedda tårar runno ned på de små kinderna
under hatten; men dels af deltagande för den
be-[ MagjfUtsvärda ynglingen, dels af en ovillkorlig
önskan att fortsätta sitt samtal med honom, som hon
så oändligen älskade, dels af verklig nyfikenhet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
