Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dring, hon i sin välmening velat gifta Theoäor,
förr eller sedn&re skulle blifva källan till ett nytt
lidande, kanske bittrare än alla andra, för den
arma, förvillade ynglingen. Att vara mål för en
sädan kfirlek, utan att kunna besvara deii med
annat ån médhåande och Vålvillja, var för den ge*
da, kånsliga flickan ett verkligt straff.
— Om jag ändi kunde älska honom, och min
kärlek återgifva honom hans förnuft! — Si hade
Rosina stundom tänkt; men det hade varit en
förtvifl&ns tanke, som Axels liknöjdhet, och Intet
annat, alstrat. Nu voro alla tankar p$ Axel af
en helt annan, helt ny natur, och med förfärliga
färger 6tod Rosinas oförsigtighet, att gifva min«
sta näring åt Theodors fruktlösa, varma kärlek,
fram för hennes sinne. Heta tirar fuktade
hennes kinder, inger gnagde hennes hjerta, ty
oskulden ångrarofta, utan att ha brtitit; odh påjordea
egde hon ingen, till hvilken hon kunde vända sig
i denna brydsarama sak, mer än! Axel. • Och hvad
skulle väl han tycka, tänka och saga? Detta var
icke Rösiiias minsta bekymmer« Hon förfviflade
öfver, att för den enda, hon ville förtro fcig till,
komma fett stå i en tvifvelaktig, tvetydig dager,’
och aUt( detta för Axelt —* Huru skulle välhan
kunna inse Rosinas oskyldiga, goda mening, när
hon nred sä mycket deltagande och mildhet möt*
te den olyckliga och skygga Theodors första tit«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
