Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m i«« m
**comme il faut*% och resten ”ett rätt artigt,
hyggligt och temligen belefvadt folk". — Han höll ni,
pä sitt sätt och efter sin scala, ett litet
loftalöf-ver’ hvar och en för Rosina. Axel var väl icke
alldeles i gubbens smak. Hans stolthet och
tfjelf-ständighet och frisinne bröto något mycket af mot
Onclens gamla aristokratiska fördomar och stioå.
vanor. Han kunde ické fatta denna blandping af
nntids och chevaleresque anda, af popularitet uti
idder och högmod öfver sin gamla hjeltestam, af
liberala och demokratiska grundsatser, men
aristokratiska, ja nästan despotiska handlingar, — som al$t
förenades hdä Axel. Detta kunde den gamle
mad-nen icke fätta, och allt hvad haiiicke begrep, det
klandrade han utan undaniag. Rosina afhörde
honom tyst och utan särdeles,uppmärksamhet,
kastade bara då och då fram ett ord, för ätt hälla
cofiversationen i samma lunk, att den icke måtte
öfvergå på persuasions-sidan, hvad neved’en
Albert beträffade. Men, liflig som gubben var,
kdd-ge han nog hoppa med sina tankar och Idéer* och,
inan man visste ordet utaf, var han just nätt och
jemnt på det capitlet.
— Hvad tänker da på, noa chére Rosc? — sade
Oncle Jean Jacques med sin hela Fransyska ifver
— Leta mig upp en gentllare, hyggligare,
hederligare pojke, mer comme il faut än Albert! Och
rik sqdan, mon enfant, — rik! Dn förstår innb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
