Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ii fl ig a, känsliga varelser, de må dessimeHan vara
aldrig aä förnuftiga och kloka. Hon var till
utseendet lugn, men blek som en hamn, och med
stirrande torra ögon. Hon hvarken talade eller
svarade, utan längtade blott att pä sin nattliga
bädd fä fritt öfverlemna sig &t sina sorgliga
tankar. 1 denna sinnesstämning hemkom Rosioa om
aftonen. Hon började nu tyst och hastigt att
kläda af 8ig. Mellan hvarje rörelse, li varje tanka
sade hon halfhögt för sig sjelf: ”Axel rest! Det
var då blott en dröm!*’ — När hon skulle lägga
ifrån sig nägot på sitt toilettebord, upptäckte boa
nu först —- ett försegladt bref! Hon tog det med
darrande händer och högt klappande hjerta. —
Lö-wensternska vapnet mötte genast hennes
forskande blick. Utanskriften var till Rosina, af en
vacker manlig hand. Rosina kände just icke mycket
Axels handskrift. Rosina var alldeles för mycket
förbryllad, att märka en nästan utplånad
poststämpel. Med en enda tito, en enda öfvertygelse, ett
enda hopp, bröt hon sigillet, — men se! — Hvad
fåll henne i hand? — Jo, det sista, lion någonsin
kunnat ana, nämligen ett bref från, — ja, gissa
från hvem? — jo, från — Tente Lisbeth!
Rosina var god ech älskvärd*, det är sannt; men hon
vår äfven menniska, och dertill en nägot litet
bortskämd flicka, med ganska häftiga känslor
stundom» Tante tisbeths bref flög som en pil i när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
