Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som vi kanna hafva ro och tid till, på denna lilla
lärd. Kom, om icke for annat, så for att visa dia
sjelfständighet mot vir lilla brunns-tyrann! .
Det sista argumentet tog verkligen skruf.
— Ja, men Rosina! — svarade Theodor.
— Ja väl, — sade Axel, och en rodnad, som
me? kändes än den syntes* flög öfver Axels drag
— Ja väl, hon förkommer icke under tiden.
Henne träffa vi, när yi»komma åter. Se, der kominer
no min vagn! Hastigt o«h lustigt .beslut, det
anstår oss, unga män, som’hafva fri v?iHja$
ochfjy*-måga att utföra vår.^Ja villja* }
— Jag följer! — sade Theodor, som, utan att
vata hvarföre* oemotståndligen drogs till Axel
och var likasom nti en förtrollning, ur Jivilken
han icke ville komma^ så snart var
tillsammans med honom. Dessutom var han så ovan, att
någon, helst någon sådan §om Axel, bemötte
ho-nom på detta aätt, fritt och öppet, som en annan
vanlig menniska. Axel kände snart sin öfvermagt
och sitt välde öfver Theodor, och han föresatte
sig att begagna båda delarna till Theodors egen
och andras nytta, så vidt det lät sjg.göra. Ett
möte mellan Theodor och Rosina*, medan Ax,el
var frånv arande, gick ingalunda in uti Axels idéer,
ty han insåg med mycket skäl, aU han torde vajra
ganska nödvändig i och omkring det ögonblicket.
Axel hade dessutom en annan jlan med Theodor,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
