Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ m *8*
tusende knutar. — Vet, att den fick jag nn x/ejt
lotsa och knyta utaf, f$r att den rika, den njf9
den lyckliga icke skalle få se den och fråga, hvad
det rar. Då kände jag mjg villja sjunka ned och
dö; men, når han sedan aldra sist, jjist i
afskedq-atnnden, tog ifrån mig sitt portratt, som ban
gif-vit mig lika högtidligt, lika frivilligt som alla sina
löften, och som jag ¿mottagit lika godtroget, når
han tog det! O, då kande jag, att mitt hjerta
brast, och att det blef så mulet för mitt sinne,
och så oredigt i mitt hufvod, och såsvart förmå*
na ögon! (hon höll upp litet) Sedan bar jag icke
sett honom! tilläde hon och log med ett *f
dee-*a leenden, som förtviflan slutligen alstrar.
— Och ni känner icke den ringaste förbittring
eller harm öfver hans otro, ingen afund, iugen
kinsla af båmnd till henne, den lyckliga? —?
frågade Axel med yttersta förvåning.
— Nej! —» tade Margareta -r- Han måste ja
göra, som han gjorde, och jag var icke god nog åt
honom. Allt, allt hvad jag kunde gifva honom, var*
icke en tnsendedel af hvad han förtjänade» Visst
afundas jag henne, det gör jag visst Men hämnd!
Hvad skulle jag hämnas, med hvad, och på hvera9
O, hur* han då skalle hafva skal att förakta mig,
och det gör han dock icke nn, det vet jag!
Skulle han förakta mig för min kärleks sköll? O, nej,
det år omöjligt! Och hon! Icke hatar jag hen*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
