Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sia Max, som vi känna af gammalt, men som jiu,
tedan han följt sin unga husbonde i så många år
och så många land, alldeles vnxit ifrån
jockey-namnet öch nu helt simpelt kallades Berggren. —
Låt nu gå, kära Berggren, ty af de fem timmar,
som vår goda värd i Motala lofvade oss på sin
gästgifvare-ära, är nu icke mycket igen.
Theodor var ovanligt tyst och stilla, och Axel
trodde sig, till sin stora tillfredsställelse, märka,
att han verkligen försökte kufva sitt oroliga
sinne och började, ”som man säger”, draga öronen
åt sig, hvilket just var ändamålet med hela Axels
resa till Vadstena; ty, för att sköta en så
beskaffad sinnessvag, som Theodor, ville det.nääfan
mera vänskap, deltagande och menoiskokännedoqa
till, Sn egentlig läkarekonst och medicinsk skick«
lighet. Axel tille lifligt väcka Theodor på fasan
af att vara och äfven att vara ansedd för
vansinnig, i den fulia öfvertygeisen, att annn var han
det icke så mycket, att icke eget motarbetande
skulle blifva ett mägtigt hinder, för dess
utbrytande. Axel hade i alla tider och i alla skiften
haft en stor böjelse att lijelpa sina likar, helst
sådana, som andra öfvergifvit,. och som vpro I
särdeles brydsam och förtviOad belägenhet. För
■ i i
Axell storsinne var det då alltid en sorts stqrartad
fröjd, att kunna göra, hvad andra icke kunnat.’
Axel ville herraka, jernväl \ det goda. Han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
