Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visst skrå eller mun-parti, utan ville det’ rätt-a^
bjöd till att utforska, livar detta egentligen låg
begrafvet i hvarje sak, och försökte, sedan han
en gång trott sig finna det, att på allt sätt
befordra det samt hålla det I ljus och dager.
Der-före vill man likväl ingalunda påstå, att Axel
alltid råkade på denna philosophiska sten: — det
rätta i hvarje sak. Nej, långt derifrån!— Axel
var och förblef dock alltid — Axel och
hänfördes ganska ofta af sina häftiga, lifliga sinnen, och
dä — är man ganska jäfvig, ehuru man ofta tror
sig vis och rättvis som en Solon. — Med ett ord:
Axel trodde sig se, att ingen annan förstod sig
på Theodor, derföre ville han bota honom sjclf.
Få nu se, hurti lian Ijckas, ty Axels villja var i
denna sak dock föga allsmägtig.
När våra unga resande icke hade mera än
en half mil igen, fingo de på eu häst se en karl,
som kora ridande emot dem, så fort det arma
skjutskruket kunde springa. Den ridande
hackade jemiit med fotterna i hästens sidor och
hoppade och guftadé med axlar, armar och
armbågar, som en scholpojke, när han lär att dansa.
Axel skrattade hjertligt åt denna courrier och
a-nade redan på långt håll, att det var en estaffette
från gästgifvaren. När nu den eländiga ryttaren
kom intill vagnen, var han så andlös, att han
icke kunde tala; men, när han fått sansa sig litet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
