Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
an& a mm
Wfv » TRRv
Men just no fann hon dem! Ack, hvad
mången gång hon sedan, i följden, tänkte: ”Gud i
bina me len gifve, att jag aldrig funnit igen de
e-ländiga kängorna!”
Så gör man ibland: ■— uppletar den första,
Ijlla ringa orsaken till händelsernas gång och
akyller det onda, som sker, på den, når man vet
med sig sjelf, att man icke egentligen ådragit sig
detsamma; — man glömmer då så ofta, att allt,
hvad som icke beror af vår egen fria villja, har
ödet, det stränga och obevekliga, långt för detta
ristat med sitt jernftnger. Ofta, ofta i
kommande dagar, tänkte Rosina således, tyst inom sig:
— Ack, de usla, eländiga kängorna! Hade
bara Lona glömt att bära in dem denna, så välsom
så många andra morgnar, huru lycklig kunde jag
då icke varit!
Men ödet ville just, — att kängorna skulle
vara blanka!
Rosina snörde snart *på sig dem, tog en liten
halsduk om hufvndet och skyndade ut i friska
luften, säker att icke före klockan sex träffa någon
af brunnssällskapet, och annars utan all oro för
prat, emedan hon kände sig så litet förtjena det.
Morgonen var frisk, skön och inbjudande. Utan
att rätt reda det för sig sjelf, tog Rosina af
instinct vägen ditåt, som hon och Axel gått
tillsammans, aftonen före den sista. Utan att tänka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
