Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Na säg Theodor så hemsk oeh sä beslutsai*
ut, aCt Rosina vågade icke se npp pä honom, ut*
an höll’ händerna för ansigtet och befallde sig i
Guds hand, och han tycktes äfven ropa till
henne att gifva innu ett anskri. Hon gjorde det; men
då rusade Theodar fram« tog henne i sina armar
och ropade ursinnig:
^ — Trotsa mig icke,> Rosina! Reta mig icke!
Jag har modigt bestridt mitt brinnande begär att
trycka dig till mitt hjerta* men« ser jag« att du
hatar och föraktar mig« så vill jag göra det en
enda gång, dricka denna Salighet en enda gång,
inan jag lemnar denna jorden med dess helvetiska
ijyal oeh raarser.
Nu hördes snabba steg, som nalkades stugan*
och inom några ögonblick stod Albert blek och
andlös vid fenstret, just när Rosina med
förtvif-huis styrka sökte att slita sig från Theodor, som
höll henne hårdt fast med venstra armen och
pistolen spänd i högra handen.
— Släpp henne, rasande,, vansinniga menniska!
— röt Albiert — Släpp henne, eller dn är dödens
offeri*
Theodqr märkte honom knappt, utan bad:
t — Rosina, lofva blott att vara min, och jag
släpper dig genast och försvarar dig mot en hel verld!
Hör du, lofva blott! Ett enda ja, och jag släpper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
