Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
garna med det kalla, frisk» vattnet, och, g& snart
hon kom 6ig före, sade han: j
— Rosina, kan da följa oss gående, aå gör det!
Stadna annars hår och-samla dina sinnen, tills jag,
sk fort som möjligt, återkommer, ocl^fro, alt Gud
hjelper dig och mig för vår karleks skull! —
hvi-skade han sagtare.
— Jag kan% och jag skall följa er. — svarade
Rosina, likblek och vacklande, men med stadig
röst — Jag vill och måste följa min make, t död 1
eller i lif!
Axel sig blott på Rosina med en af dessa
blickar, der allt, hvad man kan gifva af karlek,
beundran och olidlig smarta, voro blandade; sedan
beredde han hastigt och beslntaamt en sorts bår
af det gamla bordet, på hvilken han flyttade den j
å nyo afsvimmade Albert. Med ett tecken visade
han Theodor, att han skulle taga uti och gå för«
och tog sedan sjelf uti andra andan af båren och
började sagts och stadigt vandra fram åt vågen. .
— Slapp icke, Theodor, om du icke vill b lif va
mördare innu cn gång! —• var det enda ord, aom
Axel yttrade. Rosina gick stum, än bakom båren,
an bredvid densamma och sökte nu som förut att
med sin näsduk stadna det oupphörligt forsande
blodet ur Alberts sår. Axel blott såg’på henne —
henne, den kanske förlorade, men sade intet. Och
hvad skulle han väl säga? Endast i romanlifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
