Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m 25 m
men vredo Bi; nian ordning och sammanhang, an
ljusa och tjusande, an mörka och dystra, an fnlla
af lifvande hopp, än af dödande fruktan. Theodor
hade hon alldeles glömt.
Imellertid tog Axel Theodor under armen och
gick med länga, skyndsamma steg till brunnen,
utan att säga ett enda ord. När de nästan voro
vid Theodors boning, bröt Axel tystnaden:
— Gä nu tyst och stilla in i dina rum, Theo*
dor! Sök nu att med Återvinnande af sans och
förnuft godtgöra, hvad du brutit, när du åsidosatt
båda delarna! Jag vet, att du kan styra dina
sinnen, om du vill. Men, vill du det icke, så blir
jag den första, som uppmanar, att man anser dig
för vansinnig.
— Ja, det är jag ock, men af sorg och ånger!
sade Theodor, och det var de första ord, han
under hela tiden yttrat, och dessa med en djup,
Ihålig röst, alidele9 olik hans vanliga. Axel
kände nu den första gnistan af medlidande för den
arma Theodor i denna sak, ty förut hade den
blott väckt haus vrede, harm och afsky.
— Theodor! — sade Axel mildare —• Jag ber
dig nu som en vän, kanske den enda du har: Gör,
livad förnuftet bjuder! Förhäll dig alldeles stilla!
Svara på inga frägor! Gif upplysning om intet!
Pfeka rakt, att du vetat något ‘om denna händelse!
Axel, III, 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
