Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de stora tömmarna i väldig och jernfasthaml?
men jag ser nu, att,.om handen väl är den, jag
trodde och beräknade, så äro tömroarne dock
ännu icke starka nog. Tideny tiden måste först flä*
t» dem fastare och oförgängligare, tideny tiden,=
som du sprungit om, och som énr gång kommer,
efter och saknar dig, när du behöfves, och när
man förstår att uppskatta dig efter ditt värde, men
som då får gråta öfver dina multnade ben. Och
du har rätt. Här bör du Tara, här kastade dig
ödet, och finnet\ att det är vansinnigt strida
mot dess lag. Här kan dn verka godt, fast i.
liten scaJhi; men akta dig, att dn på din ärfdajord
icke äfveo utsår, sköter och ansar något af det
a*-ristokratiska ogris, som dina förfader lemn&t, ty
do tyckes mig har vara mer in herre. Eller har
jag orätt?
— Ja, visst, — svarade Axel — du har rätt*
ty icke ens herre, icke ens monarch vill jag här
Tara, utan rent af despot. Här vill jag handla fritt
och i min egen vrå visa, att det sker till mitt och
andra9 väl. Mitt utsäde af aristokratiskt fröäror
mätligt, det medgifves; men det ar själens aristor
krati. Den känner sig ren, öfverlägsen och upp*
höjd, derföre vill den blifva lydd, ieke just blindt,
ty ingen af de lydande nekas att se opp, om de
kunna; men föga lönande och tacksamt vore dét
att sjelf stå med en Dollons^tub för ögat och de^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
