Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under torfvan, icke långt ifrån min döda *— —
syster, der vill jag hvila, Majorens ord i all åra;
ty — ”mig ifven litet att doma lyster4*. — Kon
Ring det, gamle! — tilläde Axel och alog klocka«
ren vänligt på axeln. t
Na giok man tipp« Axel hade en ny, lagnare
och bittre sinnesstämning, än man skulle* kunnat
tro; men han var mått, så att de reda långsamt
hem. Theodor hade nästan återfallit i »fria-ore*
diga grubblerier, och tanken på Rositta förföljda
honom nu oupphörligt.
Axels hufvud blef snart bra, och den svarta
locken, som alltid så zirligt och behagligt vred
sig på haus högra tinning, skylde alldeles det liU
la ärret, som anherreiis hvassa iik-kisthorn gifvit
honom. Men i sitt bröst deremot kände han
ofta en alldeles ny, häftigt stickande smärta, sons
kom och försvann, och varade än* längre än kor»
tare stunder, och som troligen var en följd af den
häftiga tryckningen, han i fallet fick, allt emot
gtemfaderna kista af huggen granit. Utanpå syn*
tes itytet, och Axel brydde sig aldrig om det, an^
såg’ Set endast som en lappris-sak* men drog
ofta ihop de svarta ögonen -och rynkade litet på
den fint skuggade Öfverläppen, när det stack till
i hans höghvälfda, manliga hröst.
• Med Theodor fick han nästan börja på* nytt.
Allt sedan besöket i g raf ven och der timadehän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
