Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vader armen, stod hatande och slående omkring «ig
i stora inkörshvalfvet och kastade ängsliga blickar
till alla «lottets tomma vinklar, för att se, om
icke någon skalle af barmhertighet villja freda hen«*
ne för handarna, hvilka tycktes ovanligt mycket
tagit henne i sin aversion. Axel öppnade tanklöst
och hjelpsamt det gamla, markna fenstret och
ropade med thordöns-stammaV för att öfverrösta
stormen: Hat, Hector! Diana ici! Fy skäms, gamla
Malle! Så gå nu, och ¿tå inte der och nig, när
bundarne lemna fri passage! Na hördes, oaktadt
storm och hundskall och det gnisslande fenstret
och alla de andre Uifsborgs ”stormiga aftons
läten’*, en skärande, skarp och gäll
etads-sqvailer-och kaffe-madaraes discant, som ropade upp it
feiistret:
• v*
— Tackar allra emjukaste för hjelpen!
Behagar Hans höga Nid köpa spetsar? Jag är frän
Vadstena.
— Spetsar! — Vadstena! — upprepade Axel
sag-ta, under det han tankfullt stängde fenstret. Hane
blick mulnade, hans ögonbryn sammandrogos, den
aläta pannan fick en ångerns skrynkla, han
rodnade af ovillja, han bleknade af harm, allt öfver
aig sjelf:
Han hade glömt Margareta och sitt löfte till
henne!!!
Axel, ///,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
