Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«■* **
ma att leka med ~ jag ber er, svara mig ickl
genast vid min första inledning, att dei är eti
Smne, som ni icke med mig vill afhandla, fy
der-på skulle jag ingalunda undra; men, softi jåg lofvai
att till min herr^e framföra ett ärende, niiSsie tVei
ske* äfven om vi skulle blifva ovänuér.
— Det förbjude Gud! — svarade artigt iterr
***, hvars oroliga nyfikenhet’ var spänd på det
aldra högsta. Han antog och förkastade den ena
gissningen efter den andra; staduade dock vid en
förmodan, att allt detta rörde någon pécuniär
angelägenhet, kanske någon gtÖimT och obeiald skuld,
sedan hans brokiga yngtingadagar, kans&e ock
någon borgensförbindelse. Något sådant tog han for
afgjordt skulle komma å bane, ehuru Axel nog
litet liknade dem, som komma i dylika åreuden.
Men hau skulle snart förkasta denna tanka.
— Jag kommer från Vadstena» — började Axel.
Gudmund gjorde en rörelse af öfverraskning^
tog ett steg tillbaka* men återfick snart en lugn
hållning.
— Jag har der besökt hospitalet (Gudmund
andades fort och oroligt}. Händelsen förde mig till
ett olyckligt offer för vår vanliga lältsinnighet,
hvars historia väckte en bitter känsla af ånger
hos mig, emedan den påminde om en dylik, der
Jag, till min eviga sorg, måste tnedgifva mig sjelf ha
inrit cn af hufvudacteuremä. Min Herre förstår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
