Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
atit hopp ttl kanna återföra henne ,til^ sans och
förnuft, utan han unnade henne nu gerna ali den
lilla trÖ9t och fröjd, hon kunde få. Hon har
dess-utom inte långt igen af sitt sorgtiga»
fögaafunds-värda 15f — tilläde han, och Axel vandrade
allena till hospitalet*
Men ack, med hvilka oliks känslor emot sist*
gången! Da var Axel så i botten lycklig, att han
derjöre ville lindra hvarje annan mensklig
varelses smärta. Nu åter led han så mycket, fa9t så
tyst och tåligt, att han endast kände lindring i
sina egna qval, när han kunde gifva tröst eller
den minsta, fröjd åt någon annan. Med denna
känsla blef han införd till Margareta. Hon låg
nn på sin bädd, lika snyggt och omsorgsfullt
klädd, men allt i samma ljusgrå klädning och
samma lilla silkeshalsduk om halsen. Rummet var
äfven lika städadt; men öfver fenstergallret
slingrade sig icke mer någon vänlig blomma, utan den
vreda, skummande Wettern med den nästan
osynliga biå randen af Vestgöta-stranden var allt hvad
man, ntom den grå hösthimmeln med dess snabbt
ilande moln, kunde se. Knyppeldynan stod tom.
Det hela hade en outsägligen dyster prägel.
Margareta låg tyst och stilla med slutna ögon och
tycktes icke gifva minsta akt på Axels
inträdande, förrän han gick fram till sängen och aade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
