Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m »« m
Na bleP hon så glad, att Axel började frukt*
for följderna af hennes glädje; men äfren öfver
henne hade Axel en oförklarlig magt, ty, så fort
han bad henne vara stilla och sansa sig, gjorde
hon det, satte sig på sin bädd, smålog åt Axel och
åt den bild, som hon än tryckte till sina läpparf
ån till sitt hjerta och än betraktade med ett
uttryck af oändlig kärlek.
— Hvad han är skön! Ack, de ögonen! Hnru
de voro ömsom ljufva och milda, ömsom
skälm-aktiga och tindrande! — Och den vackra pannan
—- så fin och hvit var den! — Och mannen! Chat!
— Och hår^t! — Ack de vackra, brana lockar«
ne! Hur* många tasen gånger har jag icke vridit
dem om mina fingrar!
Axel kände en sorglig njatning af hennes glädje
och dröjde länge, inan han framlemnade till
henne Gud munds afskcdsord; men, när hon det fick,
föll hon ned på knä och läste sedan dessa korta,
allt slutande, rader.
Na grät hon tyst.
— Jag återser honom då aldrig mer! — sade
hon — Icke förr än i ett annat lif. Na vill jag
dö! — tilläde hon efter en läng paus. Det har
jag aldrig velat förr. Förr, när jag i hvar stand
trodde han skulle komma, och han då sålättknh*
de kommit, just når jag låg död, ty då hade haa
blifrit så ledsen, så ledsen, och jag ville väl al-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
