Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af den kalla, brydsamma natten sitt envist djerf*
va företag; men no, när det blef for aent att
an-dra, bief han den, som ensam uppehöll det
sjunkande modet hos det bekymrade sjöfolket. Berg’
gren bad sin unga herre gäng på gång spara sin
kraftiga hjelp och komma ihog aftonen i ***. A
xet hörde honom väl ett par gånger; men de
flesta följde han sin gamla vana att hjelpa till ock
icke sitta sysslolös och se på, när fara eller mew
niskors ansträngningar för att hindra en dylik
vc-ro för handen. Med sitt hattfodravl af tnnnt lider
oste han många såar vatten ur båten, och följdes
af allt detta blef no, som i * * *, en häftig blod*
störtning, ändå värre än de förra gångerna.
Berggren var otröstllg, Axel ganska matt och likblek.
Vid Jungfrun, en ödslig, naken klippa midt|
i Wettern och ungefär halfvägs mellan östra ock
vestra stranden, måste’man besluta att dröja till
dagpingen. Berggren förmådde Axel att gå i hat
och lagade då till en badd af kappor och vagns*
dynor åt sin afgnd, som hans unga herre verkli*
gen var, och Axel sof ganska godt pi den hemska,|
öde klippan. Han drömde Ull och med redigare]
in fornt på mycket linge och vjp»ffeade om saktf*
och ting, som han en iängre^fd bortåt aldrig e*
tänkt på. Han tyckte sig vara med sin vän Carl
S De samtalade lifligt om nytt och gammalt, och
Carl började åter med sina föreställningar, att, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
