Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tis 140
kunde skingra. Axel berättade mig äfven sjelf tm
sorg, 8om nyss drabbat honom, att en hana van,
en till sina sinnen nigot rubbad ung man, nyligen
på ett hemskt och ohyggligt sitt sjelf slutat sina
dagar har på Ulfsborg. Månget lifligt samtal gaf
hans död oss ämne till, och till min verkliga
förvåning öfvertygades jag af Axel, att en menniska
kan afhända sig Hfvet, kan göra det, utan att
vansinne eller ett utbrott af raseri dertill egentligen
hidrager, och kan andå frikallas för brott,
emedan en oomkullkastelig öfvertygelse rotat sig hos
henne, att lifvet ar den enda egendom, vi
egentligen kunna räkna som vår egen. Principen ar
vird att noga betraktas, men farlig att kasta i
händerna på blinda, kortsynta menniskor, som lått
kunna inbilla sig, just hvad de sjelf va önska% och
Som icke noga kunna göra skilnad på sin smak
och sin öfvertygelse, sin villja och sin förmdga.
Jag har sillan eller aldrig samtalat med någon,
som på en gång hade ett så klart, så
åfvertygan-de och indå så enkelt sitt att bevisa sina satser,
som denna Axel. Det var icke boklärdomen eller
andtas visdom, som alltid låg till grund för hana
meningar, utan det aldra renaste, sundaste egna
omdöme; och hans lätthet att uppfatta en annans
mening, antaga den, om han fann den god, eller
vederlägga den med talande och påtagliga
bevis, om han fann den falsk, var högst sällsynt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
