Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
te j®g, att den redan förklarades, att Amalias
ande omsvafvadfc ota. Afton Axet tycktes stundom
likasom tala till henne, och under yrseloch
slum-mer nlmnde han ofta hennes namn med det
till-lågg: ”Jag kommer! Du, vinkar mig Icke förgäf-
trea! 1 jorden båddas vår brudsång, Och vårt
uppvaknande bitr hand i hand i himmelens
hög-hvStfda salar, bland våra Sd la fader, aom i mån^
ga sekler manat godt för oss, nnga sista dufvopar
åf den gamla drnaalågten.”
Ingen konst, Inga läkemedel ville har bidrag»
till någoh förbittring.
— Allt ir redan Jör sent/ — mdmlade den
gamle, men uppbjöd indå all sin energi och sina
gigantiska själsförmögenheter för att uppfinna nya,
amin oförsökta medel. Men allt studsade emot
dödens lie.
Bfr dag, det var sjelfva Julaftonen, hade
A-xei varit blttreltt vénligt. Han andades mindre
tungt, och* oaktad t febern, tycktes han vara
fnll-koniligg redig octf lugn. Han ropade den gamla
Drfotara’tUl sig, tackade hénom intierligen och bad ,
hnaimift sotA ettigOdt fiattl, af hjertat om
förlåtelse för sin hais8tarrighet under plågOrfcfe oéh
i#*t-viH$a iir aliåi Mkekcdol. Äfven till osa saöehan
roåaget ofdrgltfigt kärt orti Do*k smekte hln
med en öVn sgigs %e!a ttrinl; Ifven till den
gamla, förgråtna och alldeles modfällda Tanten hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
