Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ned Amalias lilla kista i clen vidöppna, stora
graf-ven, men lade sedan grön mossa och
granrisder-öfver, så att hon i den grönklädda griften icke
syntes, utan stod helt omärklig på ena sidan, gent
emot en annan dylik upphöjning, som endast
tycktes vara för prydnadens skull. Det var någonting
mer ljuft än hemskt i denna nattliga, dystra
förrättning. Så andelig man jag än är, så
genomträngd jag 3n kan vara af den öfvertygelaen, att
anden i döden lösgör sig från stoftet, så var det
ändå, likasom han, den enda qvinna, jag någonsin
älskade, tackat mig för att jag nu ändlligen
tillredde den bädd, hon så länge väntat på till sina
jordiska qvarlefvor, för att i de okända, ljusa
landen känna sig fällt lycklig.
Det hela af vår tysta nattliga färd, på årets
nldra sista timma, kunde gifut en
romanförfattare, af den moderna, fasansiäckande scholan, en
härlig bit att tugga på; men både Carl och jng
kommo öfverens, att vårt värf var vida mer
högtidligt, ljuft och heligt, än hemskt och nuderbart
förstämmande. Den gamla griften, der vihemtade
Amaiias kista, och dit Axel icke ville ned en gång
till, 81 od nu så tom och tyst, likasom sörjde och
saknade den sitt dufvapat^ som Axel en gång
kallade sig och Amalia, hrilket nu för evigt flydde
derlfrån, — tyst och försagd, likasom visste den,
att det nu var slut, slut på jorden, slut i griften,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
