Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lilla plats* och ändå rådde en tystnad, som nére
I den gamla griften. Jag har aldrig förrättat en
jordfästning med aamma känslor aom nn. Orden
ville icke fram, en lamhet tycktes fatta min tun?
ga, och vanan hade förlorat hela sin magt» Med
ett ord: jag var mer beklämd och kände mindre
den trött, som jag uttalade (till ingen egentligen),
an jag det någonsin vid något tillfälle gjort. Alla
Aina ord vändes mer till Axel och hans döda
stoft, an till himmelen och de kriugstående. Jag
kände en tyngd falla utaf mitt bröst, när
ceremonien var slut, och u satte oss i gång till kyrkan,
der Axels kista varsamt nedsänktes bredvid, —
jag vet väl hvt*in — och der sedan denna
vcrlds-liga, fneh högst imponerande ceremoni
förrättades, att vid en utgången adelig Svensk ätt, när
desa sista manliga ättling jordas, familjevapnet
krossas på kMau. Carl prestaverade, och, när
den stora vapen-kölden, ziiligt målad på glas af
’en Böhmi-k koustuär och en relique från länge
sedan grånade tider, när den klang i tusen sinom
ttisen bilar på kistlocket, då först fattade man rätt,
huru oändligcn mycket som på en gång var för-»
bi för alltid, och icke ett enda öga var fritt från
tårar, som framkallades af tusen olika, raång*
blandade känslor och slutligen af detta
underbara, föga vanliga och mer till den förgångna
riddaretiden, äu till vår, hörande bruk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
