Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dia egen, nr hvilken vi så mycket flitigare sögo
vår första beniga Latin. Förmaningar, litet smörj
och litet lugg, hela kläder och bröd med
houings-hinna till aftonvard, — allt fingo vi lika mycket, och
på samma gång. — Och slutligen, — när vi efter
samma häst, hugnade med dia faders samma och
lämpliga tal till oss båda och med våra
vadmals-plagg i samma slitna skählskinns-coffert, —
aftåga-de till scholan i *****, — då, — då gräto vi
tårar, lika salta, lika oskuldsfulla, lika heta och
bittra, tills ti kommit ut genom grinden och
ic-ke mer sågo fader och moder vinka oss sitt sista
farväl. Men äfven på samma stund aftorkade vi
båda våra pion-röda friska kinder, och, om jag
skrattade en minut före dig, — så var det, emedan min
längtan och hog, att komma från hemmets
knutar, kanske voro ett enda gran större än dina, —
och, om ditt hjerta slog litet hårdare än mitt, när
vi för första gången, putsade och finkammade, med
din faders bref och våra profstycken i handen —
trädde fram för Rector P. . . ., så värdet, eme*
dan du alltid varit ett gran mer klok och
mindre förvägen än jeg. Huru ti sedan under
schol-åren delade blidt och ledt, kan väl du lika litet
glömma som jag, och, när vi tågade utaf till
akademien, så voro våra känslor alldeles för mycket
likstämda, ty vi rodnade båda och torkade båda
bort den lilla tår, som smög sig fram, då vi, gå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
