Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Majoren hade redan b5rjat besinna det
obehöriga i detta upptride, och tade nu, alltjcmt
fatt-hillande got t en:
— Ja, — be om förlåtelse, din lymmel, aonara
slipper da ej t& snart.
— Sif, att do gjorde det i vida,–––Herman
liHa! — sade med virdighet den gamla hnstrnn, —
ii ansvarar jag, att Majoren slipper dig genast.
— Bed strax! — ropade Majoren.
— Nej, — det gör jag inte! — svarade Herman,
h\art barnasinne nu kokade af vrede.*
— Såg bara, att du gjorde det i vida! — bad
den gamla.
Men, högt gråtande, skrek nu Herman:
— Nej, — det vill jag inte! — — Det var
minsann intet i vida, utan för Sångar-Jsas viol.
— Fy, Herman! — Fy, skama aU vara liugslnt
och liamdgirig! Bevare oss God för sådant! —
sade allvarligt och högtidligt den gamla, — men
tag 2«di, under tiden, — gossen i handen och
Udde honom undan, och Majoren hade alldeles
inte mod eller lust att å nyo börja loken, helst
ea månget af byens unga dringar kommo från
alla sidor«, utan under en mSngd skillsord till
Herman ateg han åter I vagnen. Hennes Nåd och
Fröknarna hade under tiden reparerat all skadan
St ands- Paralieler, /,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
