Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bryta af viol-surrogatet och kasta stumparna så högt
upp i luften, som hans redan ganska senfalla arm
-det förmådde, och sedan var det just icke
omöjligt, att han kastade en liten ed och en dito
hotelse p&––––- Herr Majorn på Djupedal, hvil-
ken han i sin harm kallade för grodan^ ett djur, för
tå % i Iket Herman allt sedan sin aidra
spädastebarn-dom haft en oöfvervinneriig afsky. Majorens
anletsdrag, särdeles mun, — hade verkligen en visa
vålnad af grodans, och, ju mer Herman tankte sig
iu i dessa likheter, både lekamliga och
intellectue-la, dess mera vedervillja kände han för så väl
Majoren som andra grodor. Att han till de andra
gossarne meddelade sin upptäckt, likasom till sin
vän och förtrogne — Sångar-Jan, behöfvavi
knappast säga, och inom ett par dagar var man ense om
i byen, d. v. s. ungdomen, — att raeå grodan
menades Majorn, med tossan — Majorskan, och med
grodungarne små-herrskapet på Djupedal, hvilket
skämt gaf anledning till mångfaldiga lustiga,om just
icke så fina eller sinnrika, infallen och allusioner.
Ännu ett bekymmer tyngde Hermans själ: Mor
Mirtha visade sig alltjemnt allvarsam och biföll
icke genast, såsom hittills, alla Hermans önskningar
och upptåg, och, när ho» en afton hörde Herman
och Sångar-Jan gapskrattande b&de uttala oeh
sjungande iroproi iiera sin harm och leda — till Crod-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
