Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grubblande och förundrad, gjorde Herman
me-ehaniskt, men punktligt, hvad modern anordnade.
— Här har du en gnista tv&l och har en
vass-stope, — sade Mor Martha — och Herman
doppade det lilla brunlockiga hufvudet, — som nu var
si fullt af ungdoms-myror och skyhöga
forhoppningar, — i det friska vattnet. Med sorgfiiiig hand
gned Mor Märtha sjelf de röda kinderna ock den
hvita pannan med tvålen, sig sjelf till, att de smi
händerna voro i behörig ordning, och hjelpte
sedan Herman att påtaga söndags-babiten af
mörkblått vadmal, under hvilken glimmade den
broki-ga yllevästen, hvars ränder formerade en liten
snöplog midt öfver det unga, af — glädje — oro —
och dunkla förhoppningar — klappande bröstet.
Söndags-hatten nedtogs från sin spik, och
Herman förglömde sjelf ingalunda att taga eo liten
käpp, pä hvilken han utöst hela sin talent i
bild-huggeri, vid lediga stunder och då det regnat, så
att han ändå varit tvungen stadna under tak.
Sålunda utstyrd, vandrade unga pilten den
välkända vägen framåt till Capellsgården, under
flera funderingar hit och dit, än han någonsin haft
förut. Caro och han voro förträffliga vänner, och
vänskapen knöts fastare genom den brödbit, som
Herman ingalunda förgätit att stoppa i sin
vest-ficka — Caro till ära.
Oroligt började dock Hermans unga bjertaatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
