Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, mitt barn! — svarade Pastorn, som icke
ritt förstod orsaken till gossens fråga — nej, —
hans svaga helsa och det tillfälle, han kan hafva
att af mig f& de första grnnderna till lärdom och
bokliga kunskaper, gör, att han vill valtrada i sia
faders fotspår, likasom dn nti din; bada med he*
der och framgång, som jag hoppaa.
Nu började Herman bittert gråta och sade,
snyftande: — Ja, — se, för Henrik blir det ei
stor glädje och heder, att sft der f& läsa sig fiH
preat; men för mig blir det inte så roligt. Jag
ville mycket heldre lisa såsom Henrik der borta
vid bordet. Det ville jag, — oeh Mor kunde
behålla sin dräng. Jag skulle nog hjelpa till imeU
Janåt, baraste jag fick läsa såsom Henrik det
borta vid bordet.
Förvånad såg Pastorn på gossen och den
lif-lighet, med hvilken han yttrade denna ifriga
önskan. Pastorns märkliga kärlek till lärdom och
stadier, och till hela sitt kall i allmänhet, kom
na i stor strid med hans öfvertygelse, att man sä
litet som möjligt borde befordra hvar oeh en
ynglings hog att träda ifrån den klass, till
hvilken han hör genom födelsen, och den bana, som
hans fader med heder vandrat före honom. Han
försökte öfvertyga Herman om den ostikliga
sanningen, att hvar och en, som väl uppfyller det
virf, som Herren sjelf tyckes lagt oss i händer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
