Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja så! rr-r då kommer baa fil aurt. —
och gick skyndsamt från pi»no’t.
— Och skulle det vll fare.il fesligen farligt, om
han den stackars menniskan fick höra en ton af din
•ing? — tade Baron Alarik spetsigt och satte
båda blnderne i fickorna.
— Åh9 det brjdde jag mig just inte om; men
ledsamt vore det dock att ajnnga för honom, —
— «varade Grefvinnan––––-— och hon «jånk
ft ter, i mina tankar, till den plat«, bon der fftmt
innehaft. Jsg var obeslutsam, om jag aagta akulle gå
min vtg; men, «om jag en gtng sagt till
betjen-ten, att jag akulle komma strax, och man tycktes
«inta mig, hade det varit dumt och ohöfligt. Jag
tog således Uti i yttre forma ksdörren och
Utlade inkomma, förargad inom mig ajelf öfver denna
roll*spelning. Just nlr jag intrldde, sade
Gref-ven, som denpa afton var vjd ovanligt blidt lynne:
— Fortsätt din sång — mitt hjerta! — Det Ut
aå bra. Har Herr WiUon hört Grefvinnan sjunga?
En damon lade ett lögnaktigt — ”nej” — på
mina lappar, och troligen ett ganska torrt nej, ty
jag retades å nyo af detta besynnerliga tilltal ät
i»ig% då han aldrig, som till de andra herrarna,
— brukar såga: min hustru, — eller Blenda,
utan alltid Grefvinnan.
— Da capo, da capo, — den der lilla
vaggvisan! — sade Grefven — Det vore visat ett stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
