Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin egen otacksamhet,’som hon kallade hvarje
litet dylikt skämt mellan henne och Alarik.
Rodnad betäckte hennes kind, och, för att dölja den,
och för att dessutom dansa bort sina tankar af
tusen olika sorter, tog hon lilla Gabriella och dan*
sade om med henne, och sedan med Clas Ulrik,
till bftda barnens lika stora fröjd, ehuru de voro
de mest olika varelser i verlden, ty, då Gabriella
framsväfvade som en liten elfva, luffade Clas
Ulrik som en björn, med si tunga, klumpiga steg,
att ljuskronan skalirade, och lamporna darrade och
flämtade.
Nar gossen slutat sin dans, sprang han
genast bort till Herman, för hvilken han länge
sedan fattat en discipels vanliga kärlek till en god,
fast allvarlig lärare, — och kastade sig tungt och
ovigt på en stol bredvid honom, flåsande efter
andan.
— Min Gud, hvad Clas Ulrik år iför en tung
lons och likasom begåfvad med bly i händer
och fotter!––-sade Herman halfhögt till gos-
sen. — Min patron skall få gymnastisera till våren,
och det skall visst göra honom förträffligt godt.
Början af detta tal förtretade synbarligen
Grefven; men, som han ändå fann sanningen deraf,
och framför allt nyttan af gymnastiken, sade han
ingenting, och det var redan ett ganska orätt sätt,
ty I Hermans bestämda ton låg dock någonting,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
