Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«kor som Grefvinnan, ty en dylik, och ogift till,
vore virre in alla »ju arfsynderna tiHsamroan«!
Nu kan man ändå lite blidka hennes hatfnlla
stamning med att vara artig och vanlig möt bar*
nen, ty det såg jag likväl var hennes svagaste si*
da, och derpä må man icke nndra. Gör derföre
livad du kan för dem, och framför allt visa dig
aldrig trött vid dem, om do in dignade af
ledsnad! Skaffa dem något litet nöje, så att man blir
utaf med dem, men så, att det ser ur, scim ville
du roa dem, så vinner du tvinne äudamål på eu
gång! Såg för all del till Gabriella, att vara artig
mot sin Tante! Hota och locka, det finn* ingen
annan method med så små barn. Gör, med ett ord,
In ad du kan, för den goda fredens och
endräg-tens bibehållande, ty ingenting är virre än att
vara 1 fejd med sin slågt, och, huru man då in
må göra, så får man dock alltid tort, och det med
skäl nog, ty, har män fått pt sin lott — hufvud,
förstånd och god villja, så må man väl bruka
dessa håfvor till sin förmån, och den består alltid i
ett godt förstånd, en viss ntvärtes sämja med sin
omgifning, sina anförvandter och hela verlden
för öfrigt.
Blenda tackade modern hjertligt för dessa
välmenta råd, som onekligen voro goda, emedan
de ledde till ett godt ändamål genom goda, —
åtminstone oklanderliga, medel. — Men, ack! hoii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
