Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— utan evigt gå uppåt, möt det m&4 af dygdoch
försakelse, aom i en gloria af ljus sväfvade
framför dem.
Julen var nu alut; men alla Julgästerna voro
ännu qvar på Lindsjö. Alla de olika sinnena
hade råkat i en högat besynnerlig stamning och
akor rade förfärligt emot hvarandra. Att göra en
liten revue öfver dem, förefaller den anspråkslöse
antecknaren som att preludiera på ett alldeles
o-atämdt forte-piano, för att u-ngsfar få höra, hurn
pass mycket eller litet stämnyckeln skall anlitas;
men, som här ingalunda fanns denna harliga och.
prisade förbåttrare af disharmonier, måste ma o
prelndiera på instrumentet, sådant det år, och i
förhand göra afbön för dissonanserna.
Grefven, — i förtroende på sin egen allmagt,
hade gifvit Alarik först en otydlig och sedan en
handgriplig vink, om att hans äldsta niéce, —
Fröken Hilda, — kunde vara att aQåta. Den första
vinken låtsade Alarik icke förstå, och på den
andra svarade han ganska bestimdt, att han
satte högt värde på Grefvens godhet — — och afven
på Fröken Hilda, men att han aildeles inte
kände sitt bjerta ömma för henne, och gjorde såle-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
