Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mindre motgångar. N2r man känner sig bnnden
af yttre nödvändigheter och förhållanden, då
börjar man först att verkligen känna och njuta af
sin tankefrihet, och, jn friare tanken känner sigt
dess högre sträfvar hon, och, när hon sträfvat en
tid, stiger hon sedan af sig sjelf. Ett solklart
bevis för denna sats kunde möjligtvis vara den
omständighet, att man sällan nog ser snillet, det
verkliga, det anborna, — höja sig från de stora
stamgodsens koppartickta slott, — utan genom den
torftiga hyddans glesa fenster och vidöppna
skorsten tager det oftast sin ilygt, och slottet, som
från hyddan såg så högt, sft onpphinneligt nt, det
ligger sedan långt, —■ långt under den högt
sväf-vande anden. Med ett ord, — — småsinnet
alstras och frodas ofta bäst ’i den yttre storheten.
Undantag finnas, det vet och medgifver man nog;
men de kullkasta ej satsen likväl.
Capltainen hade. en mängd små, högst vigtiga
virf att uträtta, som mycket höllo honom på hans
rum. Herman7gicki ett rus af sällhet, hvilket
gjorde honom blind för fara och döf för hvarje röst,
som ropade: ’’Detta kan icke långe så fortgå!”
Ilan älskade, han var älskad, och detta var honom
nog. Han sade det väl icke, han hörde det väl
icke; men han kände det, han såg det, och hno
önskade icke mera. Han hade börjat en viss
ad-vocatur med sitt samvete och dermed lyckats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
