Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bekymrad, aå sökte hon friat och hugsvalelse,
icke hos God, — utan hoa sin lilla Gabriella, vid
piano’t, i aamtal med fierman, — i tanken på
sinn bortavarande vänner och f andra små
oskyldiga förströelser* När msn icke allt ifrån de
spada, de böjliga, första barndomsdagarna insupit
denna fasta lit och förtröstan på Gud oeh hana
rattvisa, när hans ljus, klarast af alla, — icke lyst
osa ända från vaggan, vill det stora, mägtiga,
hjert-fritande sorger och lidanden till, för att i
mog-nare åren bana vägen för religionens stråle, att
den må kunna träffa såret, som den allena kan
läka. Ack, hvad de föräldrar derföre göra våly
•ont förstå att fngjnta I del vidöppna
barnahjer-tat lefvande kärlek och tro till Gudi Ty Gud
söker ändå, sent eller bittida, att få sitt rum i lijfer^
tat oppfyfdt, och, när det icke kan ske i glädje,
aå måate det ske i sorg. Och hvar finnas väl de
föräldrar, som icke ville bespara sina barn all
den sorg, de kunna, hels lifvet igenom? — Få 2«
ro del–––Men äfven få nog — de, som veta det
rättaste, det enda medlet dertilf.
Denna tanke, — ännu höljd i dimma,
framstod väl då oeh då för Herman; men man måafe
bekänna det, — — han glömde den, och han
nS-•tan bortjagade den, när han såg Blendas
oskuldsfulla vandel och alla de dygder, hvaraf den var
prydd, ly i alla hennes företag, alla henne» bc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
