Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kühia hösten, som var, och icke anar, att en
sådan äfven framdeles skall komma. Hvad han har
rätt, — den djupt kännande Skalden, som säger:
”Glöm, hvad om forntid du och framtid vet?
”Det är all ungdoms enkla hemlighet!”
Konde jag bara glömma, att allt icke kan förblifYa,
som det är, i evighet, livad jag då skulle vara
lycklig, ty jag njuter af bara vår och vårtankar och
vårkänslor! Gräset börjar att gro och sticka upp.
De gröna fläckarne tala så lifligt till bjertit. Jag liar
aldrig begripit förut,huru mycket hopp det verkligen
ligger i den späda ljusgröna färgen. Den lofvar
så mycket, och hjertat slår gladt emot dess Ijofva
löften. J tron väl, i eder Stockholmska
inbildning, och gourmandise, och kärlek till det
onaturliga, att jag tänker på rädisor, spritärter och
pressgurkor, hvilket allt ni för länge sedan skryta
med att halva ätit, spensligt och fördrifvet, utan
hvarken lukt eller smak. O, nej! — Mig lofvar våren
helt annat än dessa alster, som man med litet
konstlad eldsvärma si lätt kan anskaffa. Mig
lofvar våren dagar af en outsäglig fröjd, då träden
stå mörkgröna och susa af sin egen follhet, och
jorden är klädd med blommor, hvaraf ifven den
ringaste ir skönare än allt livad menniskohand
förmår, och då luften, — den klara luften, under det
högblå hvalfvet, genomkorsas af sjungande foglar
och lekande vindar, och då solgnistor, och blom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
