Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den kan, åfven genoii den ringaste springa; en
bild af passionen, — som njuter detta
Ögonblicket med fullt mitt, liknöjd om det kommande.
Hon står p& en farlig brant: pi ena sidan är blott
en tonn skiljevägg mellan henne och det rent
gudomliga; men hon finner ieke oigon ingång,
just emedan hon ingen söker, utan blondar,
känner sig vara lycklig och ega nog. På andra
sidan gapar en afgrund emot henne, som hon i hvart
ögonblick vore färdig att nedslungas uti eller,
bättre sagd t, att sjelf nedstörta sig nti, om
Herman stod der nere och lockade; men det gör han
aldrig. Han försöker tvärt om att föra och leda
hennes irrande blickar p& den af några törnen
skymda ingången till ljus och härlighet; men han
vigar ännu icke rent uttala sin önskan, och
Blenda är för lycklig att lyssna till hans vinkar åt
det hållet.
Men nu till händelserna! Annars kastar
mingen ifrän sig dessa anspråkslösa teckningar oeh
•äger: ”De äro ledsamma, de dnga till rakt intet*\
— — de atå stilla, — de Ila, de skynda icke —
”f ramat — marche!”––––ty horu få åro icke de,
aom tyeka alg villja anse menniskohjertat som en
hok, — i hvilken åfven något står att läsa!
Våren framakred med jättesteg, och Grefven
var vid ett ovanligt blidt lynne. Materiel i allt,
— var det blott materien, som kunde lyckliggörs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
