Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
di
▼sr utom alt fara, hvflket hos borde begripit af
alla tecken.
Imellevtid var det onds skeddt. fterman stod
der så tyst, så blek, så bokande af vrede; ty, når
Grefven ändtligen sansade sig, så att hai| fick ve**
ta ratta sammanhanget och detailerna der af, då
gjorde han ej, livad fcanstiga, liftiga menniekor all*
tid göra: han ångrade icke sin häftighet och skref
den på ett blodande fadershjertas räkning, ntan
såg snedt och argt på Herman, tom han
förolämpat, tackade honom icke, för det han frälsat hans
barny utan sade blott:
— Ja aå, — — var de.t bara flickan? — — Ja,
han bade inte varit för god att se efter henne
helierf —–––-och dermed gick hsn sina färde.
Alla voro stumma. Herman gick upp på sitt
mm. Blenda tog Gabriella på armen och gick in
till sig, och Ulla darrade f kapp med Capitainen.
Clas Ulrik var den enda, som icke låt sig något
bekomma, utan förblef alldeles ostörd, gjorde sig
ännu en smörgås och lade ost äfven på den.
Gabriella var af allt detta blifven trött oeh
sömnig. Blenda klådde sjelf utaf henne och lade
henne i hennes lilla säng. Detta hade hon gjort i
ett vi*»st medvetslöst tankarnas stiltie; men, di
Gabriella genast somnade godt, tog Blenda en pall
ocli satte sig vid hennes bädd, och nu först
började tårarne tränga ur bjertat, hvilket de allde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
