Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ropade Gabriella, som satt imellan dem, med en så
klar och tydlig röst, att det hördes öfver hela kyrkan:
— "Ack, Mamma! Hvad Wille talade sött och
vackert om de- små änglarne!” —––––––––ocli
många, ja, nästan alla de personer, som befonnito
atg I denna gudstjenst, glömde aldrig i hela sitt
lif det intryck, som dessa barnets ord gjorde,
helst nir man lade dem till de händelser, som
nå kort efter denna himmelska stund anträffade.
Aldrig hade Blenda trädt med sä rörd!, så mot
höjden upplyft sinne nr helgedomen som i dag,
och hon kände sig tvtl ooh med förtjust ät de
prosaiska ord, med hvilka Grefvet» tilltalade henne i
vapenhuset, vid utgåendet nr kyrimi, sägande:
—* Det må man dock tillstå, att vår forträifliga
Herr Wilson stirpasscrade sig sjelf, och det ex
teinpore till! Han blir troligen en af våra aldra
största predicanter.
Fast icke directe i samma ordalag, sade
nästan alla detsamma, och Mamsell Gertrud
beklagade 8& oändligen, att icke denna — ”godomii*
ga predikan dånat under hvalfvet af Uppsala
urgamla domkyrka och blifvit åtföljd af dess
härliga orgeltonef”;––––-men Blenda sade blott
med ett himmelskt småleende:
— Ja, — — mätte äfven väl der — och
annorstädes en röst ljuda, som så förmår att trånga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
