Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
va bundit den vnartyrkrona ftt dig, som sia II
förvandlas i rosor och tiljor på en annau, ljusare
strand, der allt det ör idel fröjd och salighet,
som vi sjelfve icke fördunklat för oss.
— Ja; men jag kunde icke lefva, om Gabriella
rycktes ifrån mig! — sade Blenda, vridande
bönderna.
— Dn muste vit, min ölskade vön! — tade
Herman — Gud förbjude, att du nödgades göra försöket;
men, afveu i den händelsen, måste du lefva. Du
har plikter mot en make, som dn svurit att följa
i de onda, s& vii som de goda dagar, en son, hvars
moder du lofvat vara, — — en moder, hvars
enda barn du ar.
— Ja; — sade Blenda, i en viss förtviflan —
alla dessa pligter skulle jag kanske möjligtvis
kunna ordagrannt fylla, — — — — — afven sedan,
–––men blott p& ett sött, — — — blott som *—
i—–––-— — — din maka, o, Herman!
— Min maka! — sade Herman nöstan ohörbart
och gick ett steg tillbaka frön Blenda — O,
Blenda, vakta dig! — — Vaktorn oss — — att
tön-Ica dität! Det finns mången förlåt, som icke ens
är v&r phautasi tilläten att lyfta.–––Min ma-
ka! O Blenda, sög aldrig om detta Qrd, om dn
icke vill göra mig ursinnig! Nej, — låtom oss tro,
— låtom oss amalgamera osa med den
nödtvnng-na tanken och öfvertygelsen, att deruti icke vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
