Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bara Grefven i salonen helsade på Doetorn och
bad honom göra sin aldra största flic, att intet ondt
skulle vederfaras hans son, — ”ja, ja, — båda
järnen, — tilläde han — men gossen, gossen
framför allt!*’
Detta var en stor plåga för Bienda. Att
hennes raske tänkte så, förlät hon honom; men, att
han tänkte det s<$ tnycket, att han ej kunde låta
bli att yttra det, borttog hela den lilla återstoden
af tillgifvenhet, som fanns qvar. Herman kände
åf-ven en djup förtrytelse Öfver denna orättvisa i
fa-dershjertat, hvilken han för en stor del tillskref
detta inrotade högmod,’denna aristokratiska
fåfänga, denna gamla familje-högfärd, som minst af allt
kunde lida och fördraga, att familjegods etc. gick
ifrän desa ättlingar. Detta rar något, som Hen
inan hvarken kunde tåla eller förlåta, just
emedan det var bland de få saker, aom Herman
hvarken kunde förstå eller uppfatta. Men den tiden
kom väl en gång framdeles, då Herman begrep,
att dessa och många andra modifierade
aristokratiska principer — hos ett bildadt, ädelt, ljust och
ypphöjdt sinne kande åstadkomma och befrämja
mycket godt öch stort; ty der leddea de nr
friska, reila källor, genom tillåtna och rättsinniga
medel, till höga och vigtiga ändamål. Den dag
korti väl, då Herman detta kände och oppfattade
och fullkomligt förstod; men öfver denna dag låg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
