Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Clas Ulrik sig, att de gjorde sig färdiga att gåf
repade lian svagt:
— Farväl, Gabriella! Grät inte! Vi rikaa väl
snart! Bara vi bli friska. Farväl, dn säte, lille
mtge! Jag skall akicka dig många kysser och hels*
»ingår med Mamma.
Blenda följde med det Ijlla tåget, och, nir Ulla
Tar ensam med Clas Ulrik, sedan de stängt
dörren, sade lian till henne, gråtande f yrseln?
— Ack, jag får kanske aldrig se lilla Gäbba mer!
Hon kanske dör, — — eller jag! — — Eller
kanske båda tvål — —* tilläde Iran g ia dt och torkade
genast bort tårarna vid denna tanka — Men dd
tr det ingen sorg, ty då råkas vi i bimmelen ho*
Gud, det har Wilfe precist sagt.
Alla dylika ord hos en sjuk tyckas vara ett
sådant lappri, betyda så litet; men efteråt få de
efta en så stor betydelse, och man minns dem så val,
då, — — — — når de icke mer kunna cm sägas.
Med oro och ängslan bemärkte Blenda vid sitt
inträdande i sängkammaren med Gabriella, att der
var lida svalare än i c arbin ett et, der Clas Ulrik lågt
och man erfor snart, att Lotta behagat öppna
fen-stret en liten stund, af pnr välmening förstås, för
att köra nt mygg, som sntto derpå; men, huru det
var, hade ändå n&got af den svala, fnktiga
aftonluften trängt in. Bekymrad hredde Blenda
ytterligare en shawl öfver Gabriella, bad henne kry-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
