Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
outsägligt af atl se —- — den, som så nyas lefde,
— andades, — kände och älskade,––––— no lig-
ga ett kallt, — liflöst stoft, som man skyndar sig |
att gom ma — i svarta, rnorka jordens famn.
Herman grät öfver sin lilla Clas Ulrik. Ock
nii! — — Var icke nu odets dom o&terkalleiigen
fallen? Var han icke nu, — jost nn i detta
ögoa-blick, för evigt skiljd från Blenda, från henne, som
han på jorden mest älskade? Hade icke Havren
sjelf skrifvit deras skiljobref och beseglat det med
barnets däd? ”Och hvera vet,” — tänkte Herman
— ”om det icke är ett straff för vår synd, att
våga älska emot Herrans bod, — — att han
ry<r-kes ur våra armar, — — han% som var det enda
svaga föreningsbandet meNan mig och henne/*
Och Herman grät öfver sin brottsliga kärlt-k,
— — Öfver Blendas, — — och slutligen, — —
skola vi yppa Hermans svagbet? Skola tr medgifv»,
att en het, brännande tår föll äfven öfver deras
nn snart instundande eviga afsked^ — som Herm a a
tydligt förutsåg?
Nir morgonen —- efter denna förfärliga natt
— ändtligen grydde, gjorde sig Blenda redo att
gå in till sin make och bereda honom på den
största sorg, som kunde träffa honom. Hon hade
en lång stund uppskjutit det, det ena ögonblicket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
