Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HU
da och lifligä, hoppade har ¡mellan blommor och
fruklrika träd? Icke trodde vi då, att Inom
loppet af &ret den eoa »»kulle Ijgga kall och redan
af döden skördad, och den andra kämpa den
sista svaga kampen med den bistra mannen.
— Nej; — sade Herman och tryckte hårdt
A-lariks hand — allt på jorden år ju så vanskligt,
«cl», om så mycket, nom då var ljust, nu ar mörkt
och nedgånget i en evig natt, –––-— så har dock,
pä ruinerna af all denna fröjd, vår vänskap
opp-spirat. O, Alarik! — — Aldrig trodde jag dd,—
att jag ekulle. kunna lära mig att känna någou
tillgifvephet för dig.
— lisnsaka ditt hjerts och tänk efter, hvarföre
du det icke gjorde, så begriper du äfven,
hvar-före dn aldrig kunde tro det! — bad Alarik.
Hermans kinder glödde. — Nu först såg och
fann han, att Blendas förhållande till honom var
Alarik bekant; men, hvads och hur\i% han deroto
tänkte, det kunde Herman icke ana.
Efter en lång tystnad, betydelsefull och
nästan hemsk, sade Herman:
— Pu är hvarken döf, — blind eller, — —jag
fruktar det, — — käpslolös, — o, Alarik! Da vet
således redan, hvad som föregår i tvänne hjertan,
hvilka ödet ställde som antipoder mot hvarandra.
Säg mig fritt och oskrymtadt din tanka deron!
«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
