Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Icke jag; •— svarade Herman ligt och «mSrtr
samt — mina ögon aro öppna på mina egna oeli
den qvinnas pligter, som jag allena pk jorden
al-► Lat; —p — men hon ar förvillad af gin sorg, ock
kanske tillhör det blott mig, — — o, jag är så
förmaten att tro det, —*■ det är min sista ljufva,
ljusa förhoppning, — kanske är det mig allena
nnnadt att upplysa henne och föra hennes irranr
de pbantasi åter in p$ — ”den tränga stig, som
leder till lifvet.” O, Alarik, misstro min
förmåga, men misstänk icke min villja och min fulls,
fasta, orubbliga föresats att göra det rätta och
fly det onda!
^ O, Herman, du återgifver mig lifvet! —
sade Alarik och kastade sig i vännens famn — Mi
Blenda sörja och lida, — och det färja så mången
göra; —r -s- men måtte hennes namn, hennes
rykte kunna sparas -*• åtminstone! Qvinngns lycka
ligger si mycket i dessa.
— Namn! Rykte! -t- Se, der hafva vi det åter!
t— sade Herman, med harm och ovilljs — Ack, J
höge, — — som ödet upplyft på sina högsta,
men bräckligaste styltor! Edra handlingar och
syften skola då evigt och alltid utgå från samma
eländiga punkt! Nar?in! Rykte! — — — Ack,
hva^ vill det säga — fortfor hap ifrigt —
bredvid hvad som är Gods |ag och villja, — dygdens
/pch förnuftets krgf! Dessa mana mig att g4% —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
