Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hedgåendet till stallgården kasta upp till fen9treQ
af de rum, aom Blenda bebodde. En af de
nedfällda gardinerna rörde sig litet.–––-Herman
spratt till! O, huru ofta hade han ej sett detta
lilla phenomen från sitt fenster!––-Nu voro d<t
aln t, —–-alla dessa små%–––-smd, men o-
ändliga, likasom oförgätliga — kärlekens
njutningar. Nu (ar allt slut, — utom qvalen och de
sorgliga minnen.
— Farväl för sista gängen, Alarik!–––––var
allt, hvad llerman förmådde säga, när han hastigt
som en bli*t kastat sig upp i vagnen och fattat
tömmarna — Farväl! — Lef för henne! —
Trösta henne, lugna henne! — — -r—–––––––
— och nu gingo hjulen redan i tusentals hastiga
cirklar.
Alarik stod några minuter -t- stilla, —
likasom fastgjord, — såg med våt blick efter
Herman, men ilade 6edan derifrån och tog vägen upp
för den lilja trappan, som ledde till Blendas yttr
re rum.
r— Tyst, -t- gå sagta! — sade Amiralskan, som
slod vid fenstret och bakom gardinen åsett
Hermans snabba afresa. Alarik smog in på tå och
stod tyst och tankfull bredvid sin Tante,
lyssnande, likasom hon, till det alltmer och mer sig
af-iägenande bullret — och åskådande, likasom Ikon,
— det tjocka damm-moln, som äni>u — i det
skarpa mån«kenet stod qvar efter Hermans åkdon.
— Nu böra vi tacka Gud! — sade Amiralskan,
när damm-molnet sagta lade sig — och försvann.
— Ja väl! — svarade Alarik, med djup smärta
— Men icke, om Blenda dukar under för sin sorgl
Amiralskan teg länge och begrundade.
Slutligen sade hon, efter en lång ooh mogen
öfver-laggtiing inom sig: ;
— Jo,––––-kara Alarik! j- -=–-äffen dd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
