Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reseskildringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dock icke om morgonen sitta upp. Byn, där vi lågo öfver
natten, hette Veberöd i Skåne, 7 mil från Åhus.
Den 10 dennes på morgonen foro vi därifrån och
omförmälde bonde red med ända till staden Lund, där jag
betalade honom hans häst, som jag nu öfvertog. På
eftermiddagen redo vi därifrån och hade ännu två mil kvar till
nattlägret. Så snart vi hade kommit ungefår en half timme
utanför porten, förde jag den nyköpta hästen vid tygeln;
i detsamma slet han sig lös från mig och sprang bort öfver
fältet; jag kunde icke följa honom med min häst, ty denne
var trött, och jag tänkte att jag sett hästen för sista
gången. Sedan jag länge ridit omkring, kom på en annan väg
åkande en vagn, som tog af in på vår väg, och bredvid
hans hästar sprang äfven min häst lös; jag kunde likväl
icke fånga honom, ty han slet sig lös för andra gången,
men följde likväl godvilligt efter, till dess vi kommo till
Malmös stadsport, då fick jag fatt honom och förde honom
vid tygeln till härberget. Vi hade nu rest 4 mil från vårt
förra nattläger.
Malmö är hufvudstad i Skåne, en liten men
tämligen befäst stad, belägen tätt intill sjön. Staden har förut
haft god handel, beroende på den sillfångst, som där varit,
men som nu drifs i Marstrand i Norge; ännu fångas något
litet sill, men intet jämförligt med fordom; det är ett
särskildt Guds straff, att sillen gått förlorad. I Malmö måste
jag ligga stilla i tre dagar, ty det var motvind att komma
öfver till Köpenhamn, som ligger 4 sjömil därifrån. För
att fördrifva tiden beslöt jag probera min nya häst och
rida ut på fältet. Då jag nu fört honom sadlad ur
stallet, kunde jag icke sitta upp ensam, utan måste man
hjälpa mig. Innan jag satt riktigt i sadeln, började hästen
springa, så att jag icke kunde hålla in honom. Han sprang
upp på en gödselhög och gick öfver med mig, så att jag
störtade på nacken, hvilket jag väl lär känna i flera dagar;
det var en min lycka, att jag fallit så mjukt. Nu hade jag
nog af hästen, och var det den första och sista gången,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
